Odsen var inte så stora. Gubben min hade flera gånger pratat om sin gamla bil som han gillade så mycket. Den var gul i färgen och han hade den under några år i början av 1980-talet. Det var en 76 men var registrad som en 75b. Detta för att det kom nya avgaskrav 1976 och kring gick man de nya reglerna genom att tillverkarna registrerade dem som årsmodellen före. Fast med ett b efter.

När vi köpte vår svarta Trans Am -85:a så blev det tal om hans gamla bil igen. Och när vi röjde undan lite saker i garaget, för att få plats med våran nya fimbil, så hittade han ett foto på sin bil. Ett foto där bilens regnummer syntes. Bingo! På kul satte vi oss vid datorn och gick in på transportstyrelsens hemsida och slog in regnumret. Vad var oddsen att den fortfarande skulle leva? Inte stora. Den hade varit ganska rostig och sliten när han sålde den, men den var fortfarande registrerad. Dessutom så var det påställd och rullade. 36 år gammal och still going strong. I alla fall hoppades vi på det.

Ett sms till bilregistret och vi fick veta att bilen bodde på norrsidan av stan. Kul! Tänk om vi skulle ta kontakt med killen som ägde bilen? Det blev inget av med det. Inte då i alla fall.

Sökte på Pontiac

Några dagar senare hade jag inget att göra så då satte jag mig vid datorn. Slog upp Google och sökte på pontiac firebird 76 och ägarens namn. Man förhoppningen var att man kanske kunde hitta en hemsida med någon bild på hur bilen såg ut idag. Jodå. Jag fick en träff. Det var ingen träff på någon bild dock. Däremot hamnade jag på Kjula. Bilen hade blivit dragracingbil. Några sökningar hit och dit och kom till en sida med lite bilder från tävlingar. Där hittade jag efter mycket tittande på bilder, en bild på bilen.

Det gav mersmak. Tillbaka till Google och efter att ha tittat igenom träffarna en bra bit så hittade jag en träff på ägarens namn på en firma som sålde reservdelar. En firma som jag ett tag tidigare hade varit och handlat på. På kvittot så stod samma namn. Kunde det vara han? Kanske och ganska troligt då namnet inte var allt för vanligt som Svensson eller Johansson.

Överraskning

Berättade för min man vad jag hittat och vi bestämde oss för att ta Pontiacen dit och hälsa på. Min man tog med sig det gamla fotot i plånboken och så åkte vid dit. När vi parkerade på parekringplatsen så fick vi syn på Firebirden. Där stod den. Lika gul som den var på fotot. Men med en kolsvart motorhuv. Efter att ha tagit ett par foton på den så gick vi in. Vi tog en kölapp och väntade som alla andra på vår tur. När vårt könummer kom upp så frågade vi efter honom. Han var upptagen med en kund, men vi kunde givetvis vänta. Så sen när han blev ledig så höll min man fram foto och frågade honom bara om han visste vad det var för bil.

- Det är en firebird. Det är MIN FIREBIRD!!!

Efter det så blev det snack ute på parkeringen i minst en timme. De andra i butiken fick klara sig utan honom helt klart. Han berättade att han hade köpt bilen av en kille som i sin tur hade köpt den helt isärskruvad. Så någon hade brytt sig om den och gått igenom hela bilen för att göra den fin igen. Nu hade den en 455 under huven med lustgas. Lacken var ett minne blott så den blivit målad med roller eller pensel. Men i skuffen fanns fortfarande originallacken kvar.

Det blev ett kärt återseende av den gamla bilen. Och det blev säkert en rolig upplevelse för dagens ägare. Någon gång ska vi ta oss iväg och titta på när han drar en stripp med den. Förhoppningsvis nu i sommar. Till dess får vi hålla oss tillgodo med ett videoklipp. Då vart det väl inget vidare till tid men ändå.