Man kan väl säga att tur i oturen var att bilen i alla fall gick att köra. Det hela hände 1 maj. Vi packade in oss, Jerry och jag plus en av våra söner, i T/A:n för att åka på första tisdagsträffen på Lissma Park. Känslan var på topp och solen stod fortfarande ganska högt upp på himlen. Vi kom överrens om att jag skulle köra ut och Jerry skulle köra hem. Resan till Lissma gick smidigt och T/A:n spann som ett rovdjur. Väl framme såg vi att det var en hel del bilar på planen. Några herrar från vår klubb stod och pratade vid staketet till minigolfbanan. En ledig lucka fanns strax intill som jag backade in vår T/A på. Vred om nyckeln för att stänga av motorn och… Nyckeln gick inte att rubba! Efter flera försök med lirkande och vickande på ratten så fick Jerry ta plats i stolen och försöka även han. Några tips och råd från Bosse, Kent och flera andra trevliga vänner, så fortsatte vår T/A att snällt mullra vidare.

Efter tio minuter så kände vi oss nödgande att åka hemåt och försöka få stopp på motorn hemma istället. Så något snopna styrde vi kosan hemåt igen. T/A:n var pigg som en mört vilket nog med all säkerhet hördes över hagarna runt Lissma.

Väl hemma så fick vi ganska snart stopp på motorn efter att ha rykt ur några säkringar till bränslepumpen. Sen var det bara att konstatera att tändningslåset hade fallerat totalt. Det skulle bli till att köpa ett helt nytt lås. Ny blinkersbrytare och blinkersspak skulle bli trevligt att få byta ut. Brytaren är det troligen något glapp i, så när man ändå river ner innanmätet i rattstången så kan man lika gärna byta ut den också.

Efter en tur till reservdelsfirman för att inhandla diverse delar till projektet samt ett par andra saker, så blev man tre tusen kronor fattigare. Men då hade man ett nytt tändningslås med sig. Så nu var det bara till att börja riva.
Jerry skötte skruvandet och jag såg till att rätt verktyg fanns tillhands. Likväl som hållande, läsande av verkstadshandboken och diverse pillergöra.

Först åkte ratten av i flygande fläng. Den tog vi bort med en vanlig rattavdragare. Räkna med att ratten sitter hårt. Efter mer än 25 år på samma plats så känner inte ratten för att lämna sin plats. Nu hade vi dock bytt till en fräsch ratt bara någon vecka tidigare, så denna gång var det enkelt att få loss ratten. Men vår rattavdragare bär synliga spår efter förra gångens brottningsmatch. Pontiacs är tuffa i alla delar.

Under ratten sitter ett stort plastskydd fastknäppt. En skruvmejsel gör jobbet att lossa den från sina flikar. Den är lite bråkig men lämnar snart sin plats. Under den sitter nog rattstångens största utmaning. Plattan till rattlåset! Det gällde att trycka ner plattan mot en fjäder bakom. Fjädern är hård och spjärnar emot varje försök. För att få loss denna ska man egentligen ha ett specialverktyg. Vi gav oss på med muskelkraft och små mejslar. Jerry tryckte ner plattan och jag försökte få tag på en smala ringen. Trots att mejslarna var smala så var de inte riktigt tillräckligt smala. Vi behövde ett specialverktyg.

Vem behöver specialverktyg?

I två dagar sökte jag efter detta magiska verktyg. Många visste vad jag var ute efter, men ingen hade något att sälja. På ett ställe hade de haft ett på väggen för ett tag sedan. Tillslut så fick jag nästan napp i alla fall. Ett tips på hur jag skulle få bort denna platta utan specialverktyg. En syl. Lägg det på minnet om du en dag behöver ta dig förbi denna rattlåsplatta för att byta delarna under. En S-Y-L. Akta fingrarna bara. Och händerna för den delen också. En syl är läskig vass och har en otäck förmåga att stickas.

Vi gav oss på rattlåsplattan igen med förnyade krafter. En syl hade vi hittat i en av alla våra lådor med blandade verktyg. Och nu gick det genast bättre. Sylen kom lätt in under låsringen, som snällt klev upp ur sitt spår och strax var plattan borta. Bakom plattan satt en släpkontakt för signalhornet och en rejäl fjäder, storlek som en ventilfjäder.

Vart efter delarna togs bort så radades de upp på instrumentpanelen. Inte ratten förstås, men alla andra delar i en snygg rad. Signalhornet, plastkåpan, rattlåsplattan med sin låsbricka, släpkontakten och fjädern. Ytterligare några fler delar skulle hamna på raden innan vi kom fram till tändningslåset.

När fjädern och släpkontakten tagits bort så syntes blinkerskontakten med alla delarna till blinkersen. Två på varandra lagda asymmetriska plastringar med ett flertal kontaktbleck och sladdar. Hela ringen sitter fast med tre skruvar. Ytterligare en skruv långt uppe till vänster håller i den lilla metallänken som kopplar ihop spaken med blinkerskontakten.

När skruvarna avlägsnat och lagts på rad, så kunde man försiktigt fälla bort blinkerskontakten. Sladdarna var korta så den var lite lätt i vägen. Vi hade planerna på att byta ut blinkerskontakten, men vi skippade det då vi såg att billarmet (Som dessutom inte fungerar men ändå måste sitta kvar) var inkopplat på några av blinkerssladdarna. Så den nya blinkerskontakten fick snällt ligga kvar i sin ask till vinterns arbete istället. Vår nyinköpta blinkersspak fick göra blinkerskontakten sällskap och vänta till vintern. Lite snöpligt kanske att inte byta dessa när vi ändå rivit en hel del.

Äntligen framme

Nåja. Arbetet var inte riktigt klart ännu. Nu var vi framme vid tändningslåset som havererat. Eftersom nyckeln fastnat i ”RUN”-läget så var den redan i rätt läge. Inuti rattstången, strax under tändningslåset sitter en plastkontakt med två kopparstickor som står som två spröt på en insekt. Den var enkel att dra loss med en mindre plattång. Den håller koll på om nyckeln sitter kvar i låset när man öppnar dörren. Praktisk liten sak så den blev nästa sak på instrumentbrädet. Sedan blev det till att skruva bort den skruv som håller hela cylindern på plats. Den sitter strax under själva cylindern. När denna skruv är borta så var det bara att dra ur hela cylindern. Kvar blev ett gapande hål på sidan av rattstången. Äntligen! Den trasiga cylindern var ute och hela bilen full av verktyg och instrumentpanelen fullsatt av delar som nu skulle tillbaka på sina platser igen. Och i rätt ordning.

Först tillbaka med den nya cylindern. Samma inställning på nyckeln och sedan låsa fast den med skruven. Sen skulle den lilla ”insekten” tillbaka på sin plats. Men var det under eller över det lilla kopparblecket i hålet? Vi kom fram till att den skulle sitta ovanpå blecket. Blinkerskontakten var enkel att få tillbaka. Den lilla länken till blinkersspaken hade vi skruvat loss och den var lite klurig att få tillbaka. Men med lite extra noggrannhet och kontroll att spaken får blinkerskontakten att vrida sig åt båda håll, så kunde vi gå vidare med monteringen. På tur stod fjädern, släpkontakten till signalhornet och rattlåsplattan. Detta skulle bli tufft. Inte nog med att fjädern skulle pressas ihop. Allting skulle sitta i rätt vinkel också. Lite snett ungefär klockan halv elva, skulle sladden till signalhornet sitta. Fjädern spjärnade emot envist och ville inte alls vara medgörlig. Med samlade krafter, envishet och försök till snabbt arbete fick vi ner plattan tillräckligt mycket så att första biten av låsringen hamnade i spår. Sedan gick det lättare att pula ner den bit för bit i sitt spår tills den helt plötsligt klickade på plats. Den värsta var över. Nu var det bara plasthöljet och ratten kvar. Trodde vi ja. Ratten hade inte alls lust att hamna på sin plats. Men efter mycket övertalning och lirkande så gled den in i sina spår. Rattmuttern drogs åt och signalhornsknappen trycktes på plats.

Avslutning

Efter att allting hamnat på plats så blev det ju givetvis dags för att ta en provtur. Garageporten slogs upp och nyckeln vreds om. Efter några varv med startmotorn så mullrade hon igång. Än en gång kunde vår T/A få rulla ut på gatorna. Denna gång skulle det även gå att stänga av motorn också. Det gör vi enbart för miljöns skull förstås. För man kan ju aldrig tröttna på musiken ur avgasrören från en V8:a.